När världen rasade samman

Nu har det gått två hela år sedan min bästa vän flyttade upp på de evigt gröna ängarna. Jag kan fortfarande inte förstå att hon verkligen är borta. Jag tänker på henne varje dag, men jag kan inte tillåta mig själv att tänka för mycket, det gör fortfarande för ont. Anastasia v. Hopeful Farm var min bästa vän och sedan två år tillbaka har hon inte funnits vid min sida längre.

Vi kämpade så hårt. Vi kämpade så hårt för att du skulle kunna leva några fina år till. Jag vet inte om det var för ditt eget bästa eller om det var för att jag inte visste vad jag skulle göra utan dig. Det enda jag visste var att jag inte skulle vara samma människa när du försvann. Och jag hade rätt.

Du var min räddning från allt. I alla svåra stunder fanns du där och kunde trösta mig. När du blev sjuk försökte jag trösta dig tillbaka. Jag hoppas att jag lyckades. Jag försökte hålla tårarna tillbaka och jag förbjöd resten av vår familj att gråta i närheten av dig. Jag ville inte att du skulle känna att vi var ledsna, men det gjorde du nog ändå. Världen höll ju på att rasa samman.

Det är ingenting jag inte skulle ha gjort för dig Ia. Ingenting. Och jag tror att du kände likadant för mig. Det är så svårt att förstå att du aldrig kommer komma tillbaka till mig. Men du kommer alltid finnas i mitt hjärta, på en av de största och varmaste platserna. Precis bredvid lillebror. Tänk om du hade fått träffat Manne. Tänk om jag hade kunnat få ha er här tillsammans. Då hade nog livet kännas komplett. Det är jag säker på.

Nya erfarenheter

Nu har det igen inte blivit något inlägg på ett tag och ingen tycker det är tråkigare än jag… jag VILL ju ha den här tiden med Manne dokumenterad så att jag kan titta tillbaka på vår utveckling tillsammans och vad vi faktiskt har gjort under hans utbildning. Men det är faktiskt heller inte riktigt förrän några veckor tillbaka vi faktiskt kommit igång med träningen igen.

Varför vi har haft ett uppehåll ska jag berätta om i ett annat inlägg men nu vill jag ta de positiva sakerna först!

Himla dålig mobilbild.. men bättre än inget!

Manne har under de senaste två veckorna tagit två stora steg i utbildningen:
För två veckor sedan så hängde jag på honom för första gången!!! Alltså han är ju verkligen världens bästa att jobba med och att hänga med hela vikten på honom var ju som med allt annat – inga problem!

Och vet ni vad vi gjorde igår?
Vi åkte med M till ridhuset! Emma är så himla snäll och hjälper mig med allt och lite till så hon och Nora lastade in en av deras ponnys i transporten och kom och hämtade mig, mamma och M. Min bebishäst betedde sig som en 22-åring, vinklade inte ett öra snett när vi lastade, skötte sig bra i transporten och att komma till helt nytt ställe med massa nya hästar och in i ett ridhus? vad är det för konstigt med det? Jag. Är. Så. Stolt. Det bästa av allt var ju även att han gjorde allting själv, Henny gick snällt bakom och M brydde sig inte ett dugg över de nya sakerna. Innan vi åkte hem igen fick M springa lite löst i ridhuset, longeras några varv och gå ner och kika på uteridbanan.

Har jag sagt att jag har världens bästa häst? ❤

Våren är här!!!

Vinter med barfota-häst är ju som det är.. speciellt det här året när det större delen av vintern bara varit isgata. Vi fick några få veckor med riktigt vinterlandskap, men lika fort som det kom var det även över. Tråkigt på många vis men också så himla skönt att marken håller på att tina fram och att jag snart kan ta med prinsen ut på alla de äventyr som han förtjänar att följa med på.

Jag har så många planer på gång för allt som Manne, och även jag, ska få göra bara isen försvinner och ridbanan tinar fram. Det blir allt från horsemanship och trickträning till löshoppning och, om allt blir som jag vill, inkörning!! Jag hoppas hoppas jag kan hitta någon som kan hjälpa mig med det. Känner att jag vill ta all hjälp jag kan få så att det inte kan gå annat än RÄTT enda från början. Vet att jag kommer få tillbaka så mycket av det i inridningen i höst, plus att det är en både rolig, mysig och varierande träningsform mot ridningen sen. Hur bra?!

Just nu är jag bara så glad för varenda solstråle som kommer ner från himlen och varenda dag som prinsen håller sig frisk och kry. Fortsätter det som det gjort de senaste veckorna så kommer ingenting kunna stoppa oss!

Båda bilderna som använts är fotade av bästa Elaine Rodin

PS. Gjorde lite snabbt en ny header, tänkte att det var dags att röding skulle få komma in också. Numera får min änglahäst dela med sig av rampljuset här på bloggen, men hon kommer självklart aldrig bli glömd ❤️

Det (o)glamorösa livet som hästägare

De senaste veckorna har varit.. sega. Manne har fått flera nya skador, både mer och mindre allvarliga. Därav har det inte blivit någon träning alls, mer än sårvård såklart. Sårvård är förresten någonting som vi börjar bli riktigt bra på. 

Vad har Manne nu dragit på sig tänker ni; jo, jag ska numrera 1-3 och skriver även vad Vet. har sagt.

  1. Någon slags hudinfektion. Han har fått som skorv, bla i ansiktet, som nästan känns lite likt mugg. Vet. säger pilla bort, tvätta och se hur det utvecklas.
  2. Ett sår på vänster bak, drygt 5 cm långt och 0,5-1 cm djupt beroende vart i såret. Första dagen fick jag gräva med tops för att få ur all lera, har sedan dess haft täckt och tvättat och lagt om en gång per dag. Vet. är inte orolig, fortsätt som vi gör tills det läkt ihop riktigt.
  3.  Svullnad senor höger bak. Dag 1: Jämntjockt ben från kotan och uppåt. Dag 2: svullnad mindre och sjunkit ner över kotan och neråt. Dag 3 och framåt: Svullnad lagt sig förutom precis över böjsenan där det fortfarande är markant tjockt. Vet. gav avsvällande och vill göra ultraljud. Manne visar ingen hälta så vi kom överens om att det inte är någon brådska utan att vi kan vänta tills Vet. kommer till Gnarp nästa gång. Jag hoppas hoppas att det inte är något allvarligt.

Såå, det är ungefär det som hänt på hästfronten på senaste tiden. Det glamorösa livet som hästägare. Eller inte. Inget får en att bli så nere som när djuren mår dåligt..

Såret innan jag körde igång med topsen och de sista tvättningarna.

Väldigt dålig bild på svullnaden första dagen.

Manne är bäst, ingen protest

Jag är så kär så kär i min lilla ponny, och mer blir jag för varje dag. Han är bara… bäst! Jag vet inte om det är att jag tar ”lagoma små steg” i vår träning eller om han helt enkelt bara är snäll och finner sig i allt jag tar med honom på men hittills tror jag inte att vi stött på en enda sak (peppar peppar) som vi inte har tagit oss igenom på en gång.

Det vi än så länge har tränat på och ”kan” mer eller mindre är: ta på/av skydd på alla fyra ben, ha bett i munnen, ta på/av täcke, lyfta/kratsa/raspa hovar, spraya pälsglans i man och svans, travkommando, backa DUH-style, ha olika typer av gjordar på (täckes- och tömkörningsgjord), stå fast på stallgången och sist men inte minst tömköras(!!!). Jag menar, vi har ju inte haft såå lång tid att träna på saker med tanke på att jag de första veckorna endast ägnade mig åt sårvård och medicinering, men även det fixade han ju galant min lilla ponnyhäst. Missförstå mig inte; självklart behövs mer träning på de flesta, om inte alla dessa saker men med mina mått mätt så ”kan” man när man kan genomföra sakerna på ett bra vis även om mer träning kan förbättra en hel del.


Xzets och min mysiga tur i skogen.

Den här helgen har varit super på alla sätt och vis, för vet ni vad? Jag har fått suttit på hästrygg!! Jag har fått låna Li’s nya häst Xzet och det är jag såå tacksam för. Xzet är fem år och ganska ”grön” men han verkar ha ett hjärta av guld och vill alltid göra rätt för sig. Gårdagen bjöd på en uteritt på drygt en timme där jag fick känna på alla gångarter och solen sken på oss hela turen. Vi trivdes bra med varandra båda två tror jag! Idag blev det en skrittur där vi även fick sällskap av Li och hennes Ella som är två år och precis hemkommen från inridning. Det här blev alltså första uteritten för henne och hon kan inte ha skött det bättre. Trots att vi stötte på en jakthund som trodde vi var älgar så var minstingen den modigaste ponnyn och fick massor med guldstjärnor!


Jag på Xzet och Li på Ella. Tack för mysig tur!

Jag har såklart även spenderat en massa tid med min alldeles egna prins och gett en massa kärlek. I fredags tränade vi lite DUH i paddocken, mest backa-övningar blev det. Igår när jag var klar med Xzet kom Hanna upp och hjälpte mig med Manne som vi ”tömkörde” för första gången. Det blev som en vanlig prommis bara att H gick och höll i tömmarna så att M skulle vänja sig vid att ha nåt på rumpan och gav lite start stopp kommandon för att vänja vid att de kommer bakifrån. Idag fortsatte vi på samma melodi fast nu med hjälp av Li. Eftersom att Li har haft en del unghästar i sina dagar så gav jag henne fria tyglar med tömmarna och jag höll mig lite bakom med ”säkerhetslinan” för att han ska få lite eget driv utan att behöva mamma vid sin sida. Det blev lite styrning (tömmar fast i grimman), start/stopp och på slutet la dom till och med en liten volt! Så stolt så att mammahjärtat nästan går sönder. Manne min Manne❤️


Manne och moster Hanna❤️

Uppsalahelg och hästabstinens

I helgen har jag varit och hälsat på Jossi i Uppsala. Det var en väldigt välbehövlig helg med lite festligheter och mycket mycket catching up och mys. På lördagen bjöd vi även in Olivia på middag, så skönt att träffa två av mina bästa människor igen. ❤️

I och med att jag var i Sundsvall i slutet på veckan och sedan åkte direkt till Uppsala så var jag ifrån Manne i tre(!!) hela dagar. Hästabstinens delux. Men då var det lite extra mysigt att komma till stallet igår kväll och snusa lite ponny.

Efter förra veckans regnväder så har jag provat ut ett regntäcke till Manne, dvs han har haft täcke på sig för vad jag tror är första gången! Han var såå duktig, vinklade inte ett öra när jag tog på det. Vi tog det säkra före det osäkra och hade en morot som muta som han fick gnaga på, allt för att göra det hela till en positiv upplevelse. Efter att ha provat ett i strl 125 så insåg jag snabbt att han är större än vad man tror så det slutade med att han fick på sig Ias gamla i strl 140, lite att växa i men sitter ändå helt okej!

Förra veckans träning bestod därav att ha täcke på sig på prommis och vi introducerade även benskydd. Än så länge har han bara haft framskydd men idag åker även bakskydden på!

Sömnlösa nätter och kärlek som växer

Långt mellan inläggen. Igen. Jag som har så mycket bilder att bjuda på sedan Elaine var här och fotograferade. Men, jag vet inte, jag har inte mått tipptopp den senaste tiden. Datorn är lite ångestladdad i och med att plugget ligger där, så när jag inte pluggar väljer jag som bort datorn. Då blir det inga inlägg heller. Men men, så får det vara ibland. Jag har varit sjuk från och till i flera flera veckor och nu har helveteshostan kommit.. sömnlösa nätter tar knäcken på en.

Jag blir mer och mer kär i min häst. Han är verkligen a dream come true, i utseende, hantering, allt! Han är så lättlärd och vill inget hellre än att göra rätt, och då får man ju faktiskt godis.😉

DSC_4030

Vi har inte gjort så himla mycket som är roligt att berätta om sedan senaste inlägget. Jag påbörjade lite longeringsträning med honom men då drivning/gasen inte riktigt sitter så ska jag gå tillbaka och träna mer undan för tryck och befästa det innan vi fortsätter. Manne har även träffat blomsprutan för första gången vilket gick väldigt bra! Varför jag använder en blomspruta med vatten är för att många hästar tycker det är läskigt med sprayer så jag använder den som ett verktyg i miljöträningen helt enkelt, för att ta bort det läskiga ur situationen.

DSC_4117 (kopia)

Igår gjorde jag, Manne och mamma något som vi alla älskar, utforska skogen. Manne håller sig alltid bakom oss men med longerlina kan jag enkelt ”släppa iväg” honom så att han får utforska saker själv. Innan vi hinner så långt före att linan tar slut kommer han snabbt ikapp. Det är så skönt att känna att han håller sig i närheten utan att jag behöver leda honom alls egentligen, linan är bara där som säkerhet.❤️

DSC_4106Foton: Elaine Rodin / faldarello.com

Fotografering

Den här helgen har gått i ett. Lördagen gick i hästens tecken med min gamla vapendragare Elaine som var på besök i Sundsvall. Vi åkte först ut till hennes pappa som har en 6-månaders hingst för lite miljöträning och Fotografering. Elaine har pajat sin axel så hanteringen fick jag stå för och ingen är väl gladare än jag för det! Träningen fick bestå av att gå ifrån mamma, bli ledd,  lite desensitering i form av att få ta över hela kroppen med hjälp av sticken och även uppställning för fotografering. Cala Bona, som han heter, skötte sig exemplariskt!

DSC_3840
Cala Bona, 6 mån.
Foto: Elaine Rodin / faldarello.com

Efter fölisträning blev vi bjuden på mat och sedan for vi vidare mot Gnarp för fotografering av guldgossen. Trots dåligt ljus och inte helt samarbetsvilliga hästar fick vi fram en hel del bra bilder med höstlöven. Tack Elaine för att du tog dig tid att följa med och ta lite bilder på min skönhet ❤

DSC_4228bDSC_4211
Allure’s Haute Ecole, 1 år.
Foto: Elaine Rodin / faldarello.com

Två smakprov. Fler bilder kommer framöver!

Flytt och nya kompisar

Mycket har hänt sedan sist jag uppdaterade här inne och det var ju ett tag sedan. Skärpning nu.. jag vet ju att jag kommer vilja bläddra tillbaka hit om några månader/år och minnas vår resa, min och Mannes.

För två veckor sedan flyttade vi Manne till ett nytt stall som vi trivs superbra i redan. Familjen som har gården är så himlans snälla och trevliga och väldigt duktiga med hästarna! I stallet står deras tre egna hästar; Indian, Ella och Tummen, en liten shetlandsponny som även fick bli Mannes första riktiga kompis här i Gnarp, och Manne så klart. De första två veckorna har Manne och Tummen fått stått i en egen hage och bekantat sig medan såret på manken har läkt ihop ännu lite till, men i helgen har vi släppt ihop alla hästarna tillsammans ute på lösdriften. Ihopsläppet gick inte helt odramatiskt men det var heller inte farligt dramatiskt. Gubben i hagen, Indian, har varit lite på sin vakt och försökt hålla Manne från sin tjej men nu verkar även det ha lagt sig. Ella tycker bara att det är kul och spännande med en ny polle i flocken.


Manne och Tummen.

När Jag ändå tog upp såret så kan jag ju berätta att med hjälp av Li (stallägare) så tog vi stygnen för knappt två veckor sedan och sedan kom vet. Björn ut och han tyckte både såret och kastreringen hade läkt fint! Väldigt skönt att höra tycker jag, man har ju oroat sig en del för den här hästen…

Vad gäller träning av prinsen så har vi, mer än att gå på vanliga promenader och den vardagliga skötseln, börjat tränat på att ha träns. Han tycker inte att det känns helt okej ännu men det går bättre och bättre för varje gång och han äter utan problem både gräs och godis med bettet i munnen. Hejja Manne! Inte nog med det, vi har även promenerat över både bom och bom med ihopvikt vattenmatta under. Det var utan några som helst bekymmer mer än att Manne tyckte det var superkul! 😉

Nu höll jag nästan på att glömma, vi har ju även haft hovis på besök! Mer än att han har lite problem med balansen vilket det endast gäller att öva vidare på så skötte han sig exemplariskt! Så himla stolt över min lilla pojke som gör så stora framsteg hela tiden!

Jag vet att han har fallit ur väldigt mycket under dessa veckor men han har fri tillgång på hö, äter samma kraftfoder han åt hos uppfödarna och är avmaskad. Han har troligtvis haft väldigt ont av såret och jag tycker redan han börjar ta igen sig!❤️