Uppsalahelg och hästabstinens

I helgen har jag varit och hälsat på Jossi i Uppsala. Det var en väldigt välbehövlig helg med lite festligheter och mycket mycket catching up och mys. På lördagen bjöd vi även in Olivia på middag, så skönt att träffa två av mina bästa människor igen. ❤️

I och med att jag var i Sundsvall i slutet på veckan och sedan åkte direkt till Uppsala så var jag ifrån Manne i tre(!!) hela dagar. Hästabstinens delux. Men då var det lite extra mysigt att komma till stallet igår kväll och snusa lite ponny.

Efter förra veckans regnväder så har jag provat ut ett regntäcke till Manne, dvs han har haft täcke på sig för vad jag tror är första gången! Han var såå duktig, vinklade inte ett öra när jag tog på det. Vi tog det säkra före det osäkra och hade en morot som muta som han fick gnaga på, allt för att göra det hela till en positiv upplevelse. Efter att ha provat ett i strl 125 så insåg jag snabbt att han är större än vad man tror så det slutade med att han fick på sig Ias gamla i strl 140, lite att växa i men sitter ändå helt okej!

Förra veckans träning bestod därav att ha täcke på sig på prommis och vi introducerade även benskydd. Än så länge har han bara haft framskydd men idag åker även bakskydden på!

Annonser

Sömnlösa nätter och kärlek som växer

Långt mellan inläggen. Igen. Jag som har så mycket bilder att bjuda på sedan Elaine var här och fotograferade. Men, jag vet inte, jag har inte mått tipptopp den senaste tiden. Datorn är lite ångestladdad i och med att plugget ligger där, så när jag inte pluggar väljer jag som bort datorn. Då blir det inga inlägg heller. Men men, så får det vara ibland. Jag har varit sjuk från och till i flera flera veckor och nu har helveteshostan kommit.. sömnlösa nätter tar knäcken på en.

Jag blir mer och mer kär i min häst. Han är verkligen a dream come true, i utseende, hantering, allt! Han är så lättlärd och vill inget hellre än att göra rätt, och då får man ju faktiskt godis.😉

DSC_4030

Vi har inte gjort så himla mycket som är roligt att berätta om sedan senaste inlägget. Jag påbörjade lite longeringsträning med honom men då drivning/gasen inte riktigt sitter så ska jag gå tillbaka och träna mer undan för tryck och befästa det innan vi fortsätter. Manne har även träffat blomsprutan för första gången vilket gick väldigt bra! Varför jag använder en blomspruta med vatten är för att många hästar tycker det är läskigt med sprayer så jag använder den som ett verktyg i miljöträningen helt enkelt, för att ta bort det läskiga ur situationen.

DSC_4117 (kopia)

Igår gjorde jag, Manne och mamma något som vi alla älskar, utforska skogen. Manne håller sig alltid bakom oss men med longerlina kan jag enkelt ”släppa iväg” honom så att han får utforska saker själv. Innan vi hinner så långt före att linan tar slut kommer han snabbt ikapp. Det är så skönt att känna att han håller sig i närheten utan att jag behöver leda honom alls egentligen, linan är bara där som säkerhet.❤️

DSC_4106Foton: Elaine Rodin / faldarello.com

Fotografering

Den här helgen har gått i ett. Lördagen gick i hästens tecken med min gamla vapendragare Elaine som var på besök i Sundsvall. Vi åkte först ut till hennes pappa som har en 6-månaders hingst för lite miljöträning och Fotografering. Elaine har pajat sin axel så hanteringen fick jag stå för och ingen är väl gladare än jag för det! Träningen fick bestå av att gå ifrån mamma, bli ledd,  lite desensitering i form av att få ta över hela kroppen med hjälp av sticken och även uppställning för fotografering. Cala Bona, som han heter, skötte sig exemplariskt!

DSC_3840
Cala Bona, 6 mån.
Foto: Elaine Rodin / faldarello.com

Efter fölisträning blev vi bjuden på mat och sedan for vi vidare mot Gnarp för fotografering av guldgossen. Trots dåligt ljus och inte helt samarbetsvilliga hästar fick vi fram en hel del bra bilder med höstlöven. Tack Elaine för att du tog dig tid att följa med och ta lite bilder på min skönhet ❤

DSC_4228bDSC_4211
Allure’s Haute Ecole, 1 år.
Foto: Elaine Rodin / faldarello.com

Två smakprov. Fler bilder kommer framöver!

Flytt och nya kompisar

Mycket har hänt sedan sist jag uppdaterade här inne och det var ju ett tag sedan. Skärpning nu.. jag vet ju att jag kommer vilja bläddra tillbaka hit om några månader/år och minnas vår resa, min och Mannes.

För två veckor sedan flyttade vi Manne till ett nytt stall som vi trivs superbra i redan. Familjen som har gården är så himlans snälla och trevliga och väldigt duktiga med hästarna! I stallet står deras tre egna hästar; Indian, Ella och Tummen, en liten shetlandsponny som även fick bli Mannes första riktiga kompis här i Gnarp, och Manne så klart. De första två veckorna har Manne och Tummen fått stått i en egen hage och bekantat sig medan såret på manken har läkt ihop ännu lite till, men i helgen har vi släppt ihop alla hästarna tillsammans ute på lösdriften. Ihopsläppet gick inte helt odramatiskt men det var heller inte farligt dramatiskt. Gubben i hagen, Indian, har varit lite på sin vakt och försökt hålla Manne från sin tjej men nu verkar även det ha lagt sig. Ella tycker bara att det är kul och spännande med en ny polle i flocken.


Manne och Tummen.

När Jag ändå tog upp såret så kan jag ju berätta att med hjälp av Li (stallägare) så tog vi stygnen för knappt två veckor sedan och sedan kom vet. Björn ut och han tyckte både såret och kastreringen hade läkt fint! Väldigt skönt att höra tycker jag, man har ju oroat sig en del för den här hästen…

Vad gäller träning av prinsen så har vi, mer än att gå på vanliga promenader och den vardagliga skötseln, börjat tränat på att ha träns. Han tycker inte att det känns helt okej ännu men det går bättre och bättre för varje gång och han äter utan problem både gräs och godis med bettet i munnen. Hejja Manne! Inte nog med det, vi har även promenerat över både bom och bom med ihopvikt vattenmatta under. Det var utan några som helst bekymmer mer än att Manne tyckte det var superkul! 😉

Nu höll jag nästan på att glömma, vi har ju även haft hovis på besök! Mer än att han har lite problem med balansen vilket det endast gäller att öva vidare på så skötte han sig exemplariskt! Så himla stolt över min lilla pojke som gör så stora framsteg hela tiden!

Jag vet att han har fallit ur väldigt mycket under dessa veckor men han har fri tillgång på hö, äter samma kraftfoder han åt hos uppfödarna och är avmaskad. Han har troligtvis haft väldigt ont av såret och jag tycker redan han börjar ta igen sig!❤️

Min fina kille

Jag blir mer och mer stolt och glad över min häst för var dag som går. Man kan inte bli annat än förundrad över hur en sån ung själ kan vara så klok och snäll. Det här är verkligen min drömhäst.

Inte så mycket har hänt sedan sist; Såret har börjar läkt ihop på sidorna och det läker mer och mer varje dag, det ”såsar” dock en del men inget som luktar illa eller ser inflammerat ut så det är bara att tvätta, tvätta och vänta. Vi har börjat gå promenader längre bort från stallet vilket betyder en sträcka på större väg, hittills har det gått super med bilarna! Har alltid någon med mig när vi ska ut där så att den kan gå ut i vägen och visa sig i tid så bilarna hinner bromsa. Manne har, peppar peppar, hållit sig inne i hagen, han får lite busryck ibland och hönsmamma som man är är jag livrädd att såret ska spricka upp och aldrig läka riktigt men vad ska man göra? Han är ett år och har stått på box/sjukhage i tre veckor nu, på något sätt måste han ju få ur energin, så han får leva om bäst han vill bara han håller sig i sin egen hage. Snabb recap av senaste veckan, inte så händelserik egentligen men väldigt påfrestande för min mammasjäl, att hela tiden gå och oroa sig.

Idag har jag redan hunnit göra stallet vilket innebär släppa ut hästarna, fodra, mocka boxar och gå promenad med Manne-busen. Nu har Hanna gjort iordning frukost som vi ska äta framför ett avsnitt av Vampire Diaries och sedan ska jag ta tag i plugget som började för två veckor sedan. Som ni kanske förstår har jag varken haft tid eller ro att ta tag i det tidigare.


Fick hjälp av Alex att mocka hagen igår! Tack ❤

Bryta ihop och komma igen

Jag tänkte strunta i att skriva det här inlägget, mest för hur dålig jag känner mig, det är nästan så att jag skäms? Men det här är ju faktiskt helt nytt för både mig och Manne och vi lär oss saker tillsammans varje dag. Så jag bestämde mig för att skriva det ändå, för att dela med mig av både med- OCH motgångar.

Igår hade både jag och Manne en riktig skitdag. Jag hade två tillfällen där jag bröt ihop helt och hållet och brast ut i riktiga lilleskutt-tårar. De flesta som har haft sjuka djur, eller kanske även småbarn kan jag tänka, har nog någon gång känt den här maktlösheten när man t.ex. som i det här fallet MÅSTE göra rent sår och MÅSTE få i penicillin men allt bara blir fel hela tiden och man vet inte hur man ska kommunicera. Igår hade både jag och Manne en sån dag. Vad jag än gjorde så gjorde det ont på honom och han blev mer och mer skeptisk till att jag ens kom nära såren eller ens kom längre bak än att han hade full koll på mig. Vi fick inte heller hålla i honom i grimman utan att han backade och tryckte in sig i ett hörn. Han ville inte vara med MIG och det gjorde så fruktansvärt ont i hjärtat. När vi väl hade fått rent såren så gott som möjligt och kunde släppa ut honom i hagen hade det blivit så mycket flugor av värmen så de satte sig direkt till bords och festade på såret och Manne sprang runt i halvpanik. Allt kändes bara hopplöst. Det kändes som att han aldrig kommer kunna lita på mig igen. Pappa och jag fick i alla fall till en lösning på ett plåster/flugskydd och kunde till slut släppa ut honom i någon timme och han var äntligen lugn.


Dagens arbete! Snyggt om du frågar mig.

Idag har det varit att gå tillbaka till basics och ta/klia runt såren vilket han tycker är skönt och sedan gå vidare till att försiktigt tvätta/sticka och han har faktiskt skött sig super. Efter rådfrågning av ”våran” veterinär så tog vi till med bremsen och spolade rent riktigt med en droppåse och han stod som ett ljus även då, trots att vi tryckte in hela slangen I såret! Hur kan man inte tänka på att man kan bremsa? Hade inte en tanke alls på det och ändå hade jag packat ner bremsen i medicinlådan senast i fredags! Man kan ju bli bra less på sig själv. Men det är i alla fall en mycket gladare både Ida och Manne idag! Jag tycker om min lilla häst så himla mycket.❤️


Kass printscreen från min instastory av favoriterna.

Tack Mamma, Pappa, Hanna, Alex och Emma för att ni ställer upp hela tiden! Oändligt tacksam❤️

Tuffa dygn som gnarpsbo

Hur trivs Manne i Gnarp kanske ni undrar? Jo, igår morse lastade vi och åkte till ett stall på andra sidan byn för att kastrera. Vår veterinär hade ärenden dit, bland annat en till kastrering och raspning av tänder så vi fick smyga in prinsen där emellan vilket var super. När vi kastrerat så frågade jag om han kunde ta tänderna på Manne på en gång så det gjorde vi och då rök vargtänderna samtidigt. Vet. kikade även på såret och tvättade och sköljde rent och han tyckte det såg bra ut vilket också känns jättebra! Min lilla röding skötte sig så himla duktigt, en stor guldstjärna fick han!

Eftersom att tidigare transporttur inte blev så positiv så åkte jag med honom i transporten igår. Inte det säkraste ifall något skulle hända men vad ska man göra liksom.. var ändå rätt kort sträcka och det gick helt smärtfritt. På vägen hem var han dessutom fortfarande lite trött efter att ha fått lugnande så då stod han och tryckte huvudet mot mig och ville gosa, lillhjärtat.❤️


Väldigt mycket gos i transporten

Medan Manne stod inne i boxen och kvicknade till så byggde jag och Emma en liten hage till honom. Då det är viktigt att de rör på sig mycket efter en kastrering så bestämde vi med vet. att det skulle vara bäst om han får gå ut i en lite större hage istället för att fortsätta gå på box alternativt stå i liten sjukhage. Han står fortfarande ensam i en hage på ca 9x9m men hans nya bästis Dolly går precis utanför.


Hagupplägget tills såren har läkt ihop

Alla människor vi har träffat på tycker att Manne är så himla fin och cool och det är sååå roligt att höra för han är verkligen det! Det blir roligt att se vad han utvecklas till när jag börjar arbeta med honom för han känns så lik Ia i sättet, det finns nog en liten prick i honom också❤️

Så hur trivs Manne i Gnarp? Utöver det första dygnet tror jag han trivs ganska bra faktiskt! Han äter och dricker bra och han verkar trivas med sina nya kompisar, vad mer kan man begära av en liten ettåring? 😉

Manne Stenborg, GNARP

Idag är ingen vanlig dag för imorgon kommer Manne till Gnarp!!! Jag längtar såååååå.

Manne min Manne. Stå nu snällt i lastbilen så kommer du snabbt och smärtfritt fram till ditt nya hem här hos mig. Jag har köpt en massa godis och du ska få ärva Ians leksaker att ha i hagen som du kan jaga godbitar från. Låter bra? Då har vi en deal.


Mobilbilder från Maria.

I morse fick jag ett sms från Maria när hon var ute och gick med prinsen. Han har äntligen förstått att det går att chilla och äta lite gräs ute på promenaderna. Heja Manne! Imorgon bitti lastas han och åker norrut, destination Gnarp! Yeeeeey

Ner som en pannkaka, upp som en sol

Alla har nog hört uttrycket ”Upp som en sol, ner som en pannkaka”, för mig och Manne har det nästan bara blivit pannkaka hittills.

Jag följde med Jossi till Uppsala i fredags för att hjälpa henne flytta in i sin nya lägenhet, vill ni läsa och se hur det blev kan ni gå in på hennes blogg HÄR. Vi hade supermysigt och på lördagen innan jag skulle åka hem följde Jossi med mig och hälsade på prinsen. Vi stod och goade och pratade med Maria som han står hos för tillfället. Maria är unghästutbildare och supertrevlig så det kändes tryggt att lämna honom där vilket jag gjorde och åkte hemåt.

Men. Det kommer alltid ett men. När jag började närma mig Söderhamn ringde Maria och berättade att Manne hade tagit sig ut från hagen och sprungit upp vid grannarna och sen en bit bort, de hade fått tag på honom men han hade fått ett stort sår på höger sida manken. Hon skickade en bild och ja, visst var det stort allt. Maria ringde ut Ambulatoriska och jag vände om. När jag kom till Uppsala igen plockade jag upp Jossi som var snäll och följde med mig tillbaka till Manne och Maria. Tack för det!❤️

Väl ute i stallet hade veterinären börjat tvätta såret som vi mätte upp till 11 cm brett och ca 7 cm djupt snett framåt. Han skar bort vävnad som börjat dö och sedan sydde han ihop först muskeln och sedan huden. Det låter här som att det var snabbt gjort men det blev många stygn och han var väldigt noga, vilket verkligen bara är bra, men det tog sin lilla tid. Nu står han på boxvila och går på en penicillinkur som kommer avslutas idag och sedan kommer han hem på torsdag. Ni förstår inte hur mycket jag längtar!❤️

Nu glömde jag nästan det viktigaste! Ni förstår kanske att efter den här kvällen var jag ganska less på att ha häst. Efter bara tre dagar.. Men jag var tillbaka i stallet på söndag förmiddag för att se hur det var med honom. Vi gick på en liten promenad Manne och jag och sedan stod vi och myste i boxen en stund medan jag surrade med Maria. Efter en stund lånade jag en grep och gick ut och plockade upp en liten bajshög som Manne lagt utanför stallet och när jag kom tillbaka in så berättade Maria att han hade gnäggat efter mig när jag gick ut!!😭 Jag dör ju vad söt han är! Både Maria och hästarna var kvar inne i stallet så det enda som ändrats var att jag gick ut. Tror ni att jag förlät honom för allt han har dragit på sig hittills? Såklart! Han gick ungefär från bortskänkes till värd 1 miljon på ca 2 sekunder.😉 Men inte nog med det. Efter vi stått och kliat och myst en stund till så var det dags för mig att bege mig ut på vägarna igen men innan jag åkte så skulle vi gå och säkerställa hur mycket penicillin och metacam Maria skulle ge nu i tre dagar. Vi gick in i en annan del av stallet och när vi kom tillbaka så gnäggade han igen!! Min älsklingsponny. Vi kommer nog få det bra bara du kommer hem, du och jag Manne❤️

Antiklimax

Definition: Utebliven höjdpunkt; oväntat dåligt slut (efter höga förväntningar).

Som ni vet skulle vi hämta hem Manne igår. Och eftersom det inte kom någon uppdatering varken här eller på instagram så kanske ni har funderat över hur allt gick? Det ska jag iaf berätta för er nu. Ingenting gick som planerat.

Vi lastade hästen och började åka hemåt. Det gick bra i kanske 15 min tills vi kom ut på en större väg och han började resa sig i transporten. Tankarna flödade; Vad har vi gett oss in på? Reste sig någon gång, sparkade, reste sig igen och… kom över bommen. Som tur var kom han över på rätt sida igen på en gång och jag gick in till honom så han blev lugn. Det var bara att åka tillbaka med honom. Vi fick åka hem med tom transport helt enkelt och Manne blev kvar i Enköping… Emmas kommentar: Vilket jävla antiklimax!

Lösningen? Han ska stå i ett stall nära Loretta och Paulo till nästa vecka när han kan komma med en lastbil hem. Vi tänkte boka lastbil redan från början men efter att ha pratat med uppfödarna trodde vi allihopa att det skulle gå bra.. men det är ju lätt att vara efterklok. Hade det gått bra hade det ju låtit på ett annat vis.🙂

Dagens lärdom med unghäst: planera med både hängslen och livrem.