Gästinlägg

Hej hopp galopp!

oo

Mitt namn är Olivia och jag är Idas fantastiska sambo som ni kanske (självklart) läst om tidigare. I skrivande stund sitter jag och Ida på skolan. Hon knaprar macka likt Ia knaprar på morötter (som jag får mata henne med ibland) och eftersom att Ida är oförmögen att göra två saker samtidigt så tog jag mig friheten att skriva ett litet gästinlägg. Mitt första.

Hur börjar man ens ett inlägg på en hästblogg? Jag kan _ingenting_ om hästar. Okej lite, men endast i den utsträckning att man måste rykta hästen före och efter ridtur och att höpåsen ska väga så mycket på morgonen och si mycket på kvällen. Och det eviga mockandet. Förstår ej hur alla ni hästtjejer orkar spendera sisådär sex timmar på att plocka bajs varje vecka. Förstår ni hur mycket det blir i längden?? När ni ligger för döden kommer ni förmodligen ha spenderat flera veckor, kanske månader, på att bara plocka upp bajs. Lite sorgligt men beundransvärt på samma gång. För det finns liksom inget mittemellan när det kommer till hästar. Ida kan inte bara strunta i att mocka eller ge Ia mat en dag för att hon måste plugga. Det är bara fyra timmar i stallet (eller fem timmar om det gäller tidsoptimisten Ida) som gäller.

Tänk om vi alla skulle ha den diciplinen när det kommer till övriga saker i livet, exempelvis relationer eller plugg eller jobb. Man kan liksom inte bara ge upp och skita i att åka till stallet en dag. Det borde vara lika svårt att strunta i konflikter eller problem. Visst är det lite tråkigt att spendera några timmar själv väntandes på Ida varje kväll när det drar ut på tiden i stallet, men jag tror att det samtidigt får mig att prioritera bättre och ta vara på min egna tid lite mer. Jag uppskattar lite mer att jag inte måste stå där och plocka bajs. Och jag fylls lite av beundran att man kan viga så mycket av sin vakna tid till något man älskar så mycket. Det blir som en liten påminnelse att det viktigaste i livet inte är att man ska tjäna flera miljoner eller plugga ihjäl sig. För hör ni hur ytligt det låter egentligen? Det viktigaste är lycka och mening med det man gör, och jag vet att det är det Ida känner varje dag hon är i stallet, på samma sätt som jag är en endorfinfylld duracellkanin efter två yogapass en helt vanlig vardagskväll.

Vi är alla otroligt olika och jag skulle förmodligen aldrig frivilligt stå och plocka bajs dag ut och dag in, hur roligt det än är att rida. Men jag beundrar er som gör det. För er är det värt det hundra gånger om. För när ni kommer hem från stallet är ni på något sätt lite närmare lyckan och närmare er själva.

På återseende!

Olivia

 

Annonser

Lämna gärna en kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s