”Känna efter”-sjukan

Jag läste en krönika av Jenny Strömstedt på Expressen.se om ett syndrom som jag och många andra ungdomar i min ålder har. Vi känner efter för mycket. Vi orkar inte ditten eller datten för att vi känner efter för mycket.

TROR NI EMIL JÖNSSON KÄNDE EFTER? VA?

HUR MÅNGA OS-MEDALJER VINNER DEN SOM KÄNNER EFTER?

Svaret är enkelt – inga! Om Emil Jönsson hade känt efter hur det kändes i kroppen i den där sprintfinalen i OS 2014 så hade han inte stått med den där bronsmedaljen nu. Om han hade känt efter hade han nog inte startat alls.

Bara för att jag känner efter så sjukt mycket står jag nu med en hel hög restuppgifter som ska vara klara senas igår typ. Onödigt. J A G    M Å S T E   S L U T A .

Känn inte efter så jävla mycket. Gör det som måste göras and don’t be such a pussy about it. You can do it! Det är i alla fall vad jag har börjat intala mig själv.

Om ni vill läsa hela krönikan kan ni göra det Här.

Annonser

Lämna gärna en kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s