”Du behöver inte vara ledsen mamma”

Hur mycket jag än vill intala mig själv att det går att ha en blind häst (kolla bara på Endo the blind) så förstår jag ändå att det inte är en lösning som gynnar någon. En häst är inte en häst och kan inte vara en häst utan sina ögon. Även om Ia skulle fungera bra utan sina ögon i säkra miljöer, vad skulle hända om hon kom lös? Paniken som skulle uppstå inom henne när hon inte känner sig säker och inte kan se faror vill jag inte ens tänka mig.

Igår när jag kom till stallet och skulle ner och ge Ia medicin i hagen såg jag att hennes öga inte såg ut som det ska. Jag höll redan då på att bryta ihop men intalade mig själv att ”det kanske bara är ljuset som gör det” så jag tog in henne. Väl inne konstaterade jag att det var precis så illa som jag inbillat mig. Det som i ett år varit min största rädsla hade nu hänt.

Trots att jag har förstått att detta någon gång skulle hända trodde jag inte att jag med medicinen endast skulle köpt oss drygt ett halvår. Det kom som en chock. Händerna började skaka och jag blev arg, irriterad och framförallt ledsen. Det kändes som att jag skulle gå sönder, för jag vet vad det betyder om de inte kan fixa det här. Jag ringde till mamma det första jag gjorde, hon ringde sedan till pappa som vidare direkt ringde ner till Ultuna som sa att vi skulle komma ner på en gång. De jag pratade med i telefonen kunde knappt höra vad jag sa.

I väntan på att mamma och pappa skulle komma med transporten gick vi ut och betade gräs och gick sedan ner i hagen och åt lunch, jag satt med Ia hela tiden och vi rörde oss inte ur fläcken. Jag satt precis bredvid höhögen och efter nästan varje tugga hon tog lyfte hon huvudet och nosade och puffade mig på kinden, ”Du behöver inte vara ledsen mamma.” Ganska precis när hö’t var slut kom mamma och pappa ner i hagen med boots och benlindor så att vi skulle kunna förbereda för avfärd. Men istället för att stå kvar och bli borstad/påklädd gick hon iväg och började leka med sin boll, ”Här har vi inte tid att stå, vi måste hitta på någonting!” Jag blir så ledsen när jag tänker på hennes stora fina personlighet och att den kanske inte har så lång tid kvar här på jorden.

Men nu får jag inte tänka så, det kan faktiskt gå att fixa. Vi kanske kan köpa oss ett par år till och det skulle jag vara oändligt glad och tacksam för!

Väl på Ultuna fick vi träffa en ”vanlig” veterinär då båda ögonspeciallisterna är i USA på utbildning. Hon hade väl lite sådär koll på all ögonutrustning och hur man använder dem och det förstår jag till 100%. Har man (nästan) hela tiden ögonspeciallister på plats så får resten av veterinärerna inte så mycket erfarenhet med de patienterna och den utrustningen. Men det hon gjorde var att lysa i ögat, färga och mäta trycket. Ia hade inget sår på hornhinnan men trycket var väldigt, väldigt högt (37-38). De hade haft kontakt med Lena Ström (ögonspeciallist) redan innan vi kommit fram och hon hade då sagt att det första de skulle göra var att öka dosen av Maxidex så det var det de gjorde innan vi åkte därifrån och de hade pratat med Lena igen.

Idag ringde de vid 10.30 och berättade hur det låg till nu. Trycket har inte gått ner någonting under natten och efter att ha pratat med Lena ska de nu sätta in en intensivbehandling av kortison och inflammationshämmande och sedan kommer Lena hem imorgon och kan göra en egen ny bedömning. Så det är ungefär det jag vet just nu. Jag hoppas att ingen har släppt tummarna från igår för vi behöver fortfarande hålla alla tummar vi kan!

Annonser

4 thoughts on “”Du behöver inte vara ledsen mamma”

Lämna gärna en kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s