Ett helt nytt liv

Det var ett tag sedan jag gjorde ett inlägg senast och mycket har hänt sedan dess. Det har hänt saker som har förändrat mitt liv helt och även mig som person. Jag tror att de flesta av er har koll på det mesta men jag berättar lite snabbt för de som missat något.

När jag slutade skriva inlägg hade Ia blivit dålig igen.. och den här gången gick det inte att rädda henne, trots att jag skulle ha gjort VAD SOM HELST för att få ha henne kvar, om så bara för en stund. Det här var en av de största händelserna i mitt liv någonsin… Jag ska berätta mer om vad som hände och hur allt gick till en annan gång men det är absolut inget jag kan göra på en timme, eller ens en dag. Det jag kan säga är att Ias bortgång vände upp och ner på min värld totalt och jag kan fortfarande inte förstå att hon inte står där borta i Hällom och väntar på att jag ska komma och ge henne en stor puss och massa gotta..

IMG_4098IMG_4067

Det här var sista gången jag träffade min allra bästa och närmaste vän..

Puh, bara det här gör så ont i mig att skriva.. Jag har inte orkat bläddra igenom bilderna från den här dagen ännu och än mindre kolla på klippen vi spelade in så tog första bästa mobilbild utan att redigera, jag orkar bara inte titta på den så länge. Jag som gjorde fransar idag, inte en bra dag för tårar..

När hösten kom sa jag upp mig från min anställning på ICA och började på universitet där jag pluggar Datateknik. Tror inte det är många som kunde tänka sig mig arbeta med data men jag följde tillslut i pappas fotspår! Glad är jag för det för än så länge tycker jag faktiskt att det är riktigt roligt trots att jag stött på några motgångar, den största motgången är nog dock mitt eget psyke… att faktiskt ta tag i plugget och lägga ner den tid man faktiskt behöver är inte så lätt som man kan tro haha. De två första kurserna gick dock över förväntan och är avcheckade till 100%! Mina första 15 hp, YEEEEY! Det börjar redan närma sig tentaperiod 2, var det inte nyss tenta?!

Processed with VSCO with hb2 preset

 

Tiden som jag tidigare spenderat i stallet byttes snabbt ut mot plugg och en massa festande men efter några veckor/månader började jag bli less på att gå ut och det började bli tomt igen.. speciellt eftersom att Elaine i samma veva tog sitt pick och pack och alla djur och flyttade till Ö-vik. Där försvann min lilla extrafamilj några timmar bort… som tur är så är det just bara några timmar bort så det är ju inte helt omöjligt att åka och hälsa på men oj vad jag saknar att ha dem nära..❤️ Jag har bara lyckats tagit mig dit en helg i höst men jag hoppas att det kan bli oftare framöver!

IMG_2303

Juste! Jag har ju börjat träna också! Alltså på gymmet! Det kunde ni inte tro va? 😉 Inte jag heller! Men som tur är har jag min klasskompis/granne/nyfunna vän Olivia att tacka för det så Tack Olivia för all hjälp och stöd i träningen (trots att jag funderar på hur jag ska döda dig varje pass)!! 😘

Det är i VÄLDIGT grova slängar vad som hänt sedan senast i ett lite flummigt inlägg utan röd tråd men tanken är att jag ska börja uppdatera lite oftare nu, mest för att föra lite träningsdagbok. Det kommer dock vara väldigt annorlunda innehåll mot för tidigare!

Annonser

”Du behöver inte vara ledsen mamma”

Hur mycket jag än vill intala mig själv att det går att ha en blind häst (kolla bara på Endo the blind) så förstår jag ändå att det inte är en lösning som gynnar någon. En häst är inte en häst och kan inte vara en häst utan sina ögon. Även om Ia skulle fungera bra utan sina ögon i säkra miljöer, vad skulle hända om hon kom lös? Paniken som skulle uppstå inom henne när hon inte känner sig säker och inte kan se faror vill jag inte ens tänka mig.

Igår när jag kom till stallet och skulle ner och ge Ia medicin i hagen såg jag att hennes öga inte såg ut som det ska. Jag höll redan då på att bryta ihop men intalade mig själv att ”det kanske bara är ljuset som gör det” så jag tog in henne. Väl inne konstaterade jag att det var precis så illa som jag inbillat mig. Det som i ett år varit min största rädsla hade nu hänt.

Trots att jag har förstått att detta någon gång skulle hända trodde jag inte att jag med medicinen endast skulle köpt oss drygt ett halvår. Det kom som en chock. Händerna började skaka och jag blev arg, irriterad och framförallt ledsen. Det kändes som att jag skulle gå sönder, för jag vet vad det betyder om de inte kan fixa det här. Jag ringde till mamma det första jag gjorde, hon ringde sedan till pappa som vidare direkt ringde ner till Ultuna som sa att vi skulle komma ner på en gång. De jag pratade med i telefonen kunde knappt höra vad jag sa.

I väntan på att mamma och pappa skulle komma med transporten gick vi ut och betade gräs och gick sedan ner i hagen och åt lunch, jag satt med Ia hela tiden och vi rörde oss inte ur fläcken. Jag satt precis bredvid höhögen och efter nästan varje tugga hon tog lyfte hon huvudet och nosade och puffade mig på kinden, ”Du behöver inte vara ledsen mamma.” Ganska precis när hö’t var slut kom mamma och pappa ner i hagen med boots och benlindor så att vi skulle kunna förbereda för avfärd. Men istället för att stå kvar och bli borstad/påklädd gick hon iväg och började leka med sin boll, ”Här har vi inte tid att stå, vi måste hitta på någonting!” Jag blir så ledsen när jag tänker på hennes stora fina personlighet och att den kanske inte har så lång tid kvar här på jorden.

Men nu får jag inte tänka så, det kan faktiskt gå att fixa. Vi kanske kan köpa oss ett par år till och det skulle jag vara oändligt glad och tacksam för!

Väl på Ultuna fick vi träffa en ”vanlig” veterinär då båda ögonspeciallisterna är i USA på utbildning. Hon hade väl lite sådär koll på all ögonutrustning och hur man använder dem och det förstår jag till 100%. Har man (nästan) hela tiden ögonspeciallister på plats så får resten av veterinärerna inte så mycket erfarenhet med de patienterna och den utrustningen. Men det hon gjorde var att lysa i ögat, färga och mäta trycket. Ia hade inget sår på hornhinnan men trycket var väldigt, väldigt högt (37-38). De hade haft kontakt med Lena Ström (ögonspeciallist) redan innan vi kommit fram och hon hade då sagt att det första de skulle göra var att öka dosen av Maxidex så det var det de gjorde innan vi åkte därifrån och de hade pratat med Lena igen.

Idag ringde de vid 10.30 och berättade hur det låg till nu. Trycket har inte gått ner någonting under natten och efter att ha pratat med Lena ska de nu sätta in en intensivbehandling av kortison och inflammationshämmande och sedan kommer Lena hem imorgon och kan göra en egen ny bedömning. Så det är ungefär det jag vet just nu. Jag hoppas att ingen har släppt tummarna från igår för vi behöver fortfarande hålla alla tummar vi kan!

Tävlingshelg!

Vilken jäkla helg! Ponnyn känns finare än någonsin och vi levererade tre dagar i rad!

Fredag kväll var det Camilla-träning som jag ÄLSKAR att vara med på! Camilla passar mig och Ia som handen i handsken och som vanligt på dessa träningar hade vi en super känsla. Vi tränade självbärighet och programdelar och sedan red jag igenom LA:P1. Direkt när jag rider program så tappar jag ridning och fokuserar inte på det jag håller på med utan ligger två steg före hela tiden.. Men efter att ha ridit några av delarna ett par gånger så kändes det ändå helt okej inför helgen.

Igår var första tävlingsdagen, Ia kändes fin men inte alls framme för skänkeln och dog av väldigt mycket emellanåt vilket även gjorde att bl.a. skolorna och skritten blev väldigt dåliga. Vi fick även lite större missar som exempelvis en fel galoppfattning. MEN överlag gick det ändå bra och jag klarade ett kval till nationellt på 63.684% och fick en 8 på sista halten så jag var ändå helt okej nöjd med dagen!

Fungerar inte videon? Testa titta HÄR på videon utan upphovsrättsskyddat material.

Idag var känslan mycket bättre då jag hade mer framåtbjudning och en lydigare häst. Mycket förbättring kan ske  på flera moment men jag är supernöjd med dagen! Det är ändå första tävlingen för säsongen och jag har en väldigt bra känsla inför året. Ännu en 8 fick vi och kvalpoäng på 64.342%!

Fungerar inte videon? Testa titta HÄR på videon utan upphovsrättsskyddat material.

Ny utrustning inför säsongen

Vet ni vad jag har köpt?! En GoPro!! Den är av modellen Hero 5 Black vilket är den senaste. Jag funderade först på att köpa en äldre modell men då prisskillnaden inte var så stor så slog jag till på en femma! Även pappa har varit sugen på att köpa en att kunna ha med på skidresor etc så vi ska faktiskt dela på en. Men jag är såå himla nöjd med den redan! Det här med nya teknikprylar är ju bara så roligt, undra om det är något jag ärvt från min far? 😉

Tanken är att jag ska ha med kameran lite överallt men främst kommer den bli med på en del ridturer. Jag vet inte hur många gånger man har sagt ”Tänk om vi fått med det på film.” Ja, nu tänkte jag i fortsättningen få det!

Såhär ser den ut och vet ni vad det bästa är? Den har voice control!
Bild lånad från GoPro.com

En annan sak som jag beställt men som dock inte kommit än är ett par nya ridstövlar. Jag har ganska svårt att hitta stövlar som sitter bra då jag behöver extra högt och smalt skaft. Men nu har jag hittat ett par för en rimlig peng som jag hoppas och tror kommer sitta som ett smäck! Mountain Horse Sovereign High Rider heter de och jag beställde dem från Horze.se när de hade 25%.

Hur fina?! Älskar lackdetaljen på skaftet!
Bild lånad från Horze.se

Dressyrträning på G

Men nu hörni var det längesen ni hörde av mig! Det har hänt en del roliga saker den senaste tiden och jag ska snart berätta vad. Man kan säga att jag har kommit in riktigt i kassaarbetet vid det här laget och nu har jag fått börjat lära mig förbutiken. Så min långlediga helg gick från fyra dagar till två och i och med extrapass har jag innan idag jobbat 11 dagar i rad. Pust.

Nu så hörni! Vill ni veta vad jag och Ia ska göra imorgon? Vi ska träna dressyr för en riktig tränare! Senaste gången var nog ca ett år sedan och innan det säkert ett år till. Det ska bli riktigt roligt! Ia känns verkligen fin nu om än inte i den styrka hon HAR varit men känslan är fin och avspänd.

12966244_10154115931131133_545488529_n

Bild från i våras under min senaste dressyrträning. Här hade jag min gamla dressyrsadel som jag dels fick ont i höften av också tycker jag att skänkeln kom på tok för långt bak. Jag hoppas att det ser bättre ut i min nya för känslan är helt annan!

Foto: Elaine Rodin / faldarello.com

Camilla Lind  kommer till SRK och har träningar ungefär en gång i månaden så denna gång ska jag vara med och få lite hjälp. Det kommer bli såå himla kul! Jag ska även träningsinviga min första alldeles egna dressyrsadel då jag nu har köpt den jag skrev om i senaste inlägget! 😍

Idag har jag och Elaine planerat en hel tjejdag och det var inte igår. Först på listan –> Stallet!

SOOOL!

Efter en toppen ridtur ute i solskenet har jag nu ny energi att leva på. Det blev en runda övre-nedre runt ridskolan och vi höll ett bra tempo i trav och galopp nästan hela vägen. Hoppas vi kan få några fler dagar som denna med en temperatur strax under nollan och en stor sol på himlen!

img_3053

Igår var första jobbdagen på en vecka då jag varit sjuk och det känns otroligt skönt att vara på banan igen. Nu väntar sju jobbdagar på raken (inkl. igår) innan jag har en dag ledigt igen.

De senaste dagarna har jag haft två dressyrsadlar på lån från en bekant som jag testat på Ia och det är en som vi trivs riktigt bra i. Det är en Santa Cruz Roxette och det lutar faktiskt åt att jag ska köpa den! Skönt att få ordning på sadelstallet innan tävlingssäsongen börjat. Jag tänkte provrida den en gång till i ridhuset på söndag innan jag bestämmer mig men hittills är jag riktigt nöjd! 🙂

img_3047

Slut som få

Soffläge för att försöka samla krafter till att åka till stallet.. I två dagar har jag nu varit på min nya arbetsplats och haft introduktion. Allt känns superbra så jag tror att detta kommer bli hur bra som helst. Trots pass så korta som 4 timmar dessa dagar känner jag mig helt slut. Det är mycket information att ta in och bearbeta såhär i början och med tanke på det är det väl ganska logiskt med lite soppatorsk på eftermiddagen.

14281578_10154518598111133_1414925550_n

Bild från i höstas när jag och Elaine var i USA. Dagar som denna skulle det inte skada med lite extra energi från solen. Kan heller inte undgå att längta såå himla mycket tillbaka när man kollar på bilder från resan..

Foto: Elaine Rodin / faldarello.com

Om en liten stund bär det av mot stallet och idag väntar en uteritt med Emilie och Nala. Det lutar nog mot en tur upp på berget om underlaget tillåter. Skönt att kunna variera mer fartfyllda ridturer med klättring uppför lite brantare backar.

Ledig dag

Idag har jag en helt ledig dag. Det är himla skönt att hinna göra lite nytta här hemma utan att ha någonting att stressa iväg till. Tvätta, diska och dammsuga är tre saker som står på listan och utöver det ska jag bara ta det lugnt och läsa ikapp på mina favoritbloggar tänkte jag. Stallet åker jag till ikväll då det står uteritt med lite tempo på schemat.

Igår var jag och Elaine ute på världens mysigaste skrittur upp på berget. Grenarna på träden hängde tunga av snö och det kändes verkligen som att vi kommit till Narnia. Sådana ridturer är det verkligen som att man gått och blivit 12 år igen. Kravlöst och bara på skoj.

Minusgrader så det bara skriker om det

Idag är det kallt. Riktigt kallt. Jag tog med Ias 300g täcke med hals igår så hon skulle kunna ha det ute i hagen idag i kylan. Tror hon tyckte det var ett bra drag.


Igår blåste det och snöade som en tok så jag kände inte riktigt för att sitta upp på den tickande bomb ia kan vara den här tiden på året så det fick bli tömkörning i djupsnö. Trots lite motstånd och en traktor som arbetade en bit bort så skötte hon sig bra min lilla ponny.