Attitydproblem…

Mitt lilla sto har lite av ett attitydproblem. Hon vill aldrig vara dum eller göra någon illa men she sure as hell vill visa vad hon tycker om saker och ting.

Idag var det dags för DUH-träning och ärligt talat var det FÖR länge sedan vi gjorde det och hon tyckte definitivt inte att jag hade mycket att säga till om.. Backa-övningarna är några av de bästa övningarna för att bygga respekt och tillit till varandra vilket även medför att man kan få lite motfrågor.. Det gav Ia idag, en massa. Med bakåtstrukna öron så reste hon mot mig ett antal gånger innan hon tillslut insåg och accepterade att det faktiskt är jag som är alfan i den här flocken 😉

14273353_10154528898656133_2094994082_o

Bild från tidigare i höst när vi riktigt låg i med denna typ av träning.

Annonser

Vilt på lägdan

När jag kom till stallet idag, lite senare än planerat, tänkte jag nästan låta ia få en vilodag. Jag ställde mig och mockade och precis när jag var klar kom Jossan och skulle ut med Herkules så jag och Ia hängde glatt med på en skrittur. Det är så himla mysigt att sitta barbacka och mysåka medan man surrar en massa skit!

Vi red ett varv runt ridskolan och ner på en av lägdorna vid de nedre ridplanerna stod tre rådjur och mumsade på något gott! Det är så roligt när man får komma nära och ta sig en ordentlig titt på dessa vackra djur!

Nu har jag fått i mig lite mat och det är dags att dra sig mot jobbet.

2017

Ett nytt år är kommet och jag hoppas att det blir det bästa hittills – jag ska göra det till det bästa hittills. Gårdagens tolvslag firades in med god middag, singstar, poker och bad i badtunnan under norrskenet tillsammans med de absolut bästa människorna möjligt – Jossi, Krickan, Hanna och Alex, alla vilka jag träffar alldeles för sällan. Hela kvällen var supermysig och helt perfekt!


Det är många som gör nyårslöften av olika slag den här tiden på året och jag är självklart en av dem. Trots att det egentligen inte är någonting speciellt förutom att årtalet ändras så tycker jag ändå på något sätt att det är en perfekt tid för förändring. Ett nytt år fyllt av nya möjligheter!

 

Home sweet home

Trots att jag trivs som fisken i vattnet i min lägenhet i stan så kommer Norrfjärden alltid vara hemma. Jag åker fortfarande dit så ofta jag kan men det har de senaste åren varit sällan. Jag har dock varit bättre på att tagit mig tid de senaste månaderna!

Idag är en sådan dag som jag lejer pappa till att ta hand om ia så att jag själv kan åka hem till Norrfjärden och katterna efter jobbet ❤


Hela dagen varje dag

Nu är det mörkt både när man åker till jobbet och när man kommer hem igen, det känns nästan som att solen aldrig går upp. Men, men så är det på vintern och kommer fortsätta vara så ingen ide att tjura! Det tråkigaste tycker jag är att både första och andra advent har gått förbi och det enda som ligger på backen är rena isgatan.. vi vill ju ha snö! En jul utan snö blir för mig ingen riktig jul och jag vill ha julstämning nu.

Ia har vilat till och från senaste tiden mestadels pga en massa jobb men nu är planen att komma igång riktigt igen, lägga upp lite tempo på uteritter och komma iväg lite oftare till ridhuset för trim. Jag tror det har varit bra för henne att få en lite lugnare period som vintervila!

Idag blev det en lite kortare ritt än planerat med skritt i drygt 30 min, mest för att röra på magen då inte motivationen var på topp. Som följeslagare hade vi med
Elin och Nala, tack för sällskapet!

img_2597

Snön som låg på backen i ett par dagar är som bortblåst och endast en isgata ligger kvar…

Svårt att släppa taget

Hej hopp!

De senaste 5 timmarna har spenderats på en buss påväg till huvudstaden. Snart är jag framme och ska spendera en helg med nära och kära på Stockholms gator och torg. Denna helg är väldigt efterlängtad!

Jag tycker inte det på något sätt är tråkigt eller jobbigt att åka buss långt. Det är ganska rofyllt att kunna uppdatera sig med bloggar och podcasts utan att ha någon press på att göra andra mer nödvändiga saker. Bara ensamtid med sig själv. Däremot så hatar jag korta bussturer, jag är alltid så nervös över att jag ska missa att kliva av vid rätt stopp. Man slipper liksom den stressen när bussen bara stannar på ett ställe i Stockholm 😉

Ia var jag och medicinerade och pussade på för sista gången på tre dagar igår kväll efter jobbet och nu ligger ansvaret på pappa och Elaine. Nej men när man är i perioder där man träffar henne två gånger per dag så är det ganska jobbigt att släppa ansvaret till någon annan. För såhär är det ju; den enda personen man litar på till 100% är ju sig själv, eller är det bara jag? Men både Elaine och pappa ligger ganska högt upp på listan när jag inte är tillgänglig så med daglig uppdatering så kan jag hålla mig sånär lugn 🙂 Olaf ligger i Jossans armar i helgen och det känner jag mig helt lugn med! Man får någon slags sund distans med hönsmammigheten när hästen inte är ens egen, trots att man har hela ansvaret. 😉

img_2600 img_2594 img_2597

Solig uteritt igår ❤

Äntligen!!!

”Hej mitt vinterland, nu är jag här.
Nu biter frosten i min kind, ty kall är kvällen”

SOM jag har längtat efter snön! Lyckan man känner i kroppen när första snöflingorna landar på marken är obeskrivlig, trots att det för mig som hästägare sätter sina gränser 😉 Ia skoddes för lite mindre än tre veckor sedan och jag tog då beslut om att varken skruva i brodd eller sätta på snösulor… ack så dåligt omdöme man kan ha. Broddarna skruvade jag och Elaine själva i på våra hästar för ca en vecka sedan men sulorna kan man inte göra så mycket åt tyvärr… Därav har Ia en lugnare period för tillfället då nysnön packar sig till tusen under hovarna.

Den senaste veckan har varit FULLT upp för mig vad gäller jobb.. åtta pass på 7 dagar vilket betyder ca 56 timmar jobb plus stall och att jag i onsdags började medicinera Ia två gånger om dagen. Fullt ös kan man säga, men det är roligt att ha sådana veckor också! 🙂

Denna vecka är betydligt lugnare vad gäller jobb men jag kommer nog kunna fylla den ganska bra ändå då jag har en extrahäst att sköta när Elisabet i stallet är i USA. Olaf (som hästen heter) och jag tänkte ikväll ut på vår första tur tillsammans med sällskap av Elaine och Emilie på sina hästar. Vi kommer klart vara det största(!!) ekipaget i ligan😳😀

Processed with VSCOcam with t1 preset

(Bild från förra vintern)

Byta inriktning?

Godmorgon!

Jag sitter nu framför brasan i stugan i Ockelbo och ska snart äta frukost. Den senaste timmen har spenderats med hästgos och efter frukost blir det förhoppningsvis lite körning. Det bästa med att vara i stugan är nästan att det är så sjukt nära till ardennerhästarna som alltid ställer upp på gos och mys! Kanske man ska byta inriktning och börja köra arbetshäst?

Den mysiga feelingen jag har haft försvann precis när jag såg en fästing(!) krypa på datorn. Den måste ha smitit med när vi gick genom hagen, stannat kvar på kroppen när jag bytte byxor och sedan krupit över till datorn. ÄCKLIGA djur.

Medan jag är med hela stora familjen i stugan så är Elaine gullig och fixar åt Ia. TACK snälla!

img_2218IMG_5427IMG_5546

”En bomb waiting to happen”

Som de flesta säkert har läst så var vi på Ultuna igår under dagen för att kolla på Ias öga. Det vi visste från tidigare var att hon har trång kammarvinkel med ärrbildningar från kronisk inflammation i ögat. Detta var även anledningen till att vi fick åka ner nu efter 6 mån för att kolla.

Något nytt som vi såg var som en ”dimmig” fläck längst nere på irisen. Maria (ögonspec.) förklarade det med att när det är inflammationer i ögat blir vätskan som lite kladdig vilket har gjort att irisen och hornhinnan har fastnat i varandra där vi såg fläcken. Hon hade bra pupillreflex men den drar inte ihop sig fullständigt vilket troligtvis är en följd av det jag beskrev tidigare. Med lite egen analysering så antar jag att detta kan vara anledningen till att hon kisar mer än vanligt vid starkt solljus.

Eftersom att de inte såg någonting av detta för ett halvår sedan så tyder ju det på att hon har haft ett skov under sommaren. Det som är svårt, men bra för Ia, är att hon inte verkar ha ont/visar smärta när hon har skoven. Dock tror inte veterinärerna att det kommer hålla hur länge som helst, ”En bomb waiting to happen”.

För att förebygga skov i framtiden så ska vi sätta in behandling. Kortisondroppar 2 ggr/dag i 14 dagar och sedan 1 ggr/dag. Maria (ögonspec.) ska även kolla på henne i Hudiksvall om 3 mån innan vi åker tillbaka till Uppsala igen om 6 mån. Hon har inte alla instrument i Hudiksvall men kan iaf se om det är en pågående inflammation så på så sätt behöver vi inte åka till Uppsala under vintern.

img_2500

En trött Ian på undersökning ❤

 

Ännu en trip till Ultuna

Nu är jag och pappa snart framme i Uppsala för veterinärbesök med Ia. Vi kommer åka ner en gång i halvåret för att undersöka hennes öga så att vi kan behandla i tid om det skulle börja bli dåligt. SKÖNT tycker jag, att ha en speciallist som håller koll på det, man är orolig nog ändå!

Det blir en dagstur bara så när Ia har blivit undersökt och fått vila en stund så börjar vi rulla hemåt igen. Lite väl långt att åka för henne tycker jag men vad ska man göra liksom..

Imorgon tror jag det kommer bli en helvila för Skruttan med en välförtjänt promenad för hand!

img_9947

Sist vi var nere i Uppsala…❤️